Från Ottenby fågelstation på Öland rapporteras den gångna veckan både sånglärkor och tofsvipor, tidiga flyttfåglar. Vid Pulken, känt rastställe för tranor utanför Kristianstad i Skåne, sågs två av de långbenta fåglarna härom dagen.

Det är framför allt kortflyttare, som också kallas väderflyttare, som kommer till Sverige när de i sina vinterkvarter i västra Europa känner av när mildluft från Atlanten strömmar in, förklarar Göran Andersson, välkänd Ölandsornitolog.

Kan pendla

– Det är precis det som har hänt nu i februari. Det har medfört att fågelskådare i sydligaste Sverige redan har sett många sträckande sånglärkor, starar, gravänder, grågäss, skogsduvor, tofsvipor och ljungpipare, säger han.

Eftersom det varit en mild vinter var det väntat att de första kortflyttarna skulle anlända till sydligaste Sverige i mitten av februari. Och om det blir bakslag i vädret kan de flytta tillbaka till vinterkvarteren.

– Exempelvis lärkor, starar och vipor kan alltså göra flera resor under en vårvinter. Det är inga problem för dem. Det tar bara någon dag, så är de i Danmark igen, säger Göran Andersson.

Långflygare dröjer

Andra fåglar som det snart är dags att börja spana efter är strandskata, storspov, de första ejdersträcken, bofinkar och rödhakar.

Långflyttarna, de som övervintrar i tropiska Afrika, får vi vänta på ett tag till. De sträcker norrut efter sin inre klocka. När de börjar närma sig norra Europa kan dock vädret påverka hastigheten. Gynnsamt väder kan påskynda hemresan.

– Eller tvärtom, som för några vårar sedan, då våra näktergalar och törnskator stannade upp i ett par–tre veckor i sydöstra Europa i väntan på bättre väder, säger Göran Andersson.